Terrorister och kriminella

2017-03-09

Samarbeten mellan terrorister och kriminella allt vanligare

Detta är en bloggserie om våldsbejakande extremism av Magnus Sandelin för Gothia Protection Group #1

Några år innan Munir Awad från Halmstad försökte iscensätta ett massmord på tidningen Jyllands-Postens redaktion i Köpenhamn och sedan dömdes till tolv års fängelse för terrorism tillhörde han mc-gänget Bandidos supporterklubb X-team. Vid ett tillfälle var han misstänkt för att maskerad med rånarluva, tillsammans med två andra, ha trängt in i en lägenhet och misshandlat ägaren med olika tillhyggen. Lägenhetsinnehavaren lyckades ta sig ut i köket, öppna fönstret och skrika på hjälp. Inkräktarna gav sig då av, men fick med sig lägenhetsinnehavarens plånbok. Polisens hypotes var att det hela hade handlat om en så kallad bötning i Bandidos namn, det vill säga att trion hade krävt mannen på pengar för att han utnyttjat mc-klubbens namn. Det hela blev dock aldrig klarlagt. Sedan ett par vittnen ändrat sina berättelser släpptes X-teammedlemmarna ur häktet och friades så småningom från anklagelserna.

 

Kopplingarna mellan jihadistisk terrorism och organiserad kriminalitet är många och väldokumenterade.

Nu skriver den europeiska polisorganisationen Europol att den typen av kontakter dessutom har blivit vanligare. I en rapport som Europol släppte i slutet av förra året framgår att 816 personer i Europa var kända för både terroraktiviteter och annan allvarlig eller organiserad brottslighet. Till exempel var en del av IS-terroristerna i Paris i november 2015 troligen även aktiva i kriminella nätverk (Europol, 2016, Changes in Modus Operandi of Islamic State revisited).

Av ett 70-tal personer från Sverige som jag känner till som anslutit sig till jihadistiska grupper i Syrien är mer än var tredje dömd för brott innan, vilket är en kraftig överrepresentation om man ser till hela befolkningen. De flesta domarna handlar visserligen om småbrott, men det finns även flera exempel på grov kriminalitet. Och enligt en rapport från den norska säkerhetstjänsten PST har 68 procent av männen i den norska jihadistiska miljön varit misstänkta eller dömda för brott. I 46 procent av fallen gäller det våldsbrott (PST, 2016, Temarapport: Hvilken bakgrunn har personer som frekventerer ekstreme islamistiske miljøer i Norge før de blir radikalisert?).

Den norske forskaren Petter Nesser har dessutom under många år kartlagt medlemmarna i jihadistiska terrorceller i Europa och kommit fram till ett antal vanliga karaktärstyper. Vid sidan om bland annat ideologiskt motiverade ledartyper finns en vanlig kategori som Nesser kallar för ”The misfit”, som passar in på den här typen av personer med bakgrund i organiserad kriminalitet. De går in i den jihadistiska miljön mer på grund av personliga problem eller lojalitet till vissa medlemmar än av ideologisk övertygelse. ”The misfit” har ofta en våldsam läggning och blir ofta rekryterad till militant islamism i fängelset eller genom kriminella nätverk. En sådan här person är streetsmart, fysiskt stark och användbar för praktiska operationella uppgifter, som att skaffa vapen eller placera ut bomber (Petter Nesser, 2015, Islamist Terrorism in Europe, a history, Hurst & Company, sid. 12-18). ”The misfits” bakgrund i organiserad kriminalitet är alltså en stor fördel för terrorcellen.

 

Banden till den organiserade brottsligheten hjälper terroristerna med kontakter, vapen, pengar och transportmöjligheter, och kan alltså ha en avgörande betydelse för att terrorattentat ska äga rum.

Personerna i Europols material hade tidigare varit involverade i kriminalitet som knark- och vapenhandel, ekonomiska brott, stölder och flyktingsmuggling. De flesta av dem hade, likt svenske Munir Awad, ingått i den organiserade brottsligheten innan de blev misstänkta för brott kopplade till våldsbejakande islamism. Det tyder på att personer som finns i kriminella kretsar kan vara särskilt mottagliga för radikalisering. De har genom sin kriminella bakgrund redan brutit mot lagen och i många fall använt grovt våld, så steget till att acceptera våld i religionens namn är för dessa personer sannolikt betydligt kortare än för andra människor.

 

Europol konstaterar också att kontakterna mellan den jihadistiska miljön och den kriminella miljön brukar ske endast för vissa specifika syften. Det ligger i båda miljöernas intresse att undvika onödig uppmärksamhet från rättsväsende och säkerhetstjänster.

Förutom Munir Awad finns åtskilliga exempel från Sverige på personer inom den jihadistiska miljön med kopplingar till grov kriminalitet. Här är några:

  • Mounir Dahri, kumpan till Munir Awad i Köpenhamn och dömd till tolv års fängelse för terroristbrott. Tidigare dömd för bland annat misshandel och narkotikabrott.
  • Oussama Kassir, dömd till livstids fängelse i USA för terrorism, hade dessförinnan flera domar på sig i Sverige för bland annat vapenbrott och narkotikabrott.
  • Mirsad Bektasevic, dömd för terrorbrott i Bosnien, har efter avtjänat straff dömts till nytt fängelsestraff i Sverige för bland annat grovt vapenbrott och narkotikabrott. Polisen hade vid en husrannsakan funnit en skarpladdad pistol med ammunition som tillhörde honom. Han åkte senare till Syrien där han enligt egen uppgift ska ha anslutit till en jihadistgrupp. Tillbaka i Sverige har han enligt polisen ingått i en stöldliga, åtal väntar.
  • En 29-årig man som 2011 var åtalad för mordplaner på Lars Vilks men senare friades, har en gedigen kriminell gängbakgrund. Han har tidigare bland annat avtjänat ett fängelsestraff för rån och försök till grovt rån, ett brott som bestod i att han högg en kniv i buken på sitt offer och orsakade livshotande skador. Mannen anslöt under 2014 till Islamiska staten i Syrien där han sannolikt fortfarande befinner sig.

Även om samarbetena dem emellan brukar vara av en strikt pragmatisk karaktär så existerar de jihadistiska nätverken och den organiserade brottsligheten ofta sida vid sida. De har olika mål men gror i samma områden och under samma typ av förutsättningar. Det är socioekonomiskt utsatta platser där det svenska samhället har en svag närvaro. Rekryterare från den radikalislamistiska miljön riktar ofta in sig på ungdomar som är ”på glid”, kriminella och utan annan fast punkt i tillvaron än det kriminella gänget. Ett argument från rekryterarna kan vara att den som anses ha syndat mycket i livet kan gottgöra och bli förlåten genom att uppfylla de religiösa plikterna, exempelvis resa till en konflikthärd för att ”göra jihad”. En ”jihadistisk” eller ”religiös” övertygelse kan komma hastigt och personen upphör då ofta med sitt kriminella beteende, vilket ofta mottas positivt av omgivningen. Men här finns det alltså tvärtom skäl att vara uppmärksam på den fortsatta händelseutvecklingen.

 

Om författaren:

Magnus Sandelin

Magnus Sandelin är en prisbelönt journalist som har över femton års erfarenhet av att granska politiskt och religiöst extrema rörelser i Sverige. Han har jobbat med undersökande journalistik och ligger bakom avslöjanden om den jihadistiska miljön som publicerats i bland annat Uppdrag granskning, Aftonbladet och Gefle Dagblad. Magnus har även gett ut tre böcker på temat, och är en ofta anlitad föreläsare om frågor som rör extremism och radikalisering. Han har även ingått i expertrådet knutet till utredningen ”Ett effektivare arbete för att förebygga våldsbejakande extremism”, och har ett ”Certificate in Terrorism Studies” vid universitet i St Andrews, Skottland.

Magnus föreläser även åt Gothia Protection Group inom våldsbejakande extremism, terrorism och radikalisering. För mer information eller boka en föreläsning klicka på länken Länk >>

Tillbaka

Denna sidan använder cookies, genom att fortsätta godkänner du användandet av cookies.